Den 1 juli 2022 infördes regler som innebär att den som bidrar till utredningen av någon annan persons brottslighet kan få ett lindrigare straff. Lite slarvigt har det kallats för en kronvittnesreform. Detta är helt nytt i svensk rätt.
Förutsättningar för att det ska bli aktuellt är att:
- de uppgifter som lämnas är av väsentlig betydelse för utredningen av annans brott
- det ska vara fråga om brott av viss betydelse. För det brott som det gäller ska det inte vara föreskrivet lägre straff än fängelse i sex månader men det kan också vara fråga om någon annans försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.
Det kan vara fråga om brott som den som vill berätta själv är misstänkt för men det kan också vara fråga om andra brott för tidigare okända gärningar, gärningar där förundersökningar pågår eller har lagts ned.
Om förutsättningarna är uppfyllda får rätten döma den personen som lämnar uppgifter om annans brottslighet till ett lindrigare straff och får i vissa fall låta bli att döma ut påföljd.
När?
Den som är misstänkt eller tilltalad kan lämna uppgifter om annans brott
som kan leda till strafflindring för honom eller henne under hela rätts-
processen. Det betyder att det kan ske även efter det att åtal väckts och även under handläggningen i domstol.
Uppgift av väsentlig betydelse?
Bedömningen av vad som ska anses utgöra uppgifter som är av väsentlig
betydelse får avgöras i det enskilda fallet. För att en uppgift ska anses ha varit av väsentlig betydelse behöver den inte i sig ha lett till att brottet kunnat lösas och eller avgöras i domstol, utan det räcker att medverkan i sig har varit ägnad att på något väsentligt sätt föra utredningen framåt.
I normalfallet bör en sådan medverkan bestå i att det lämnas en utförlig redogörelse för omständigheterna kring brottet, men det kan också handla om andra uppgifter som varit till betydande fördel för utredningen. Det kan vara uppgifter om kontakter som har förevarit, utpekande av personer som kunnat lämna upplysningar om olika förhållanden eller anvisande av platser av betydelse för utredningen (t.ex. en brottsplats eller en plats där brottsverktyg gömts undan). Att uppgifterna som lämnats medfört att narkotika eller vapen kunnat tas i beslag eller att värdefull egendom har återfunnits är också exempel på när uppgifter kan anses ha varit av väsentlig betydelse för utredningen. Bedömningen av om uppgifterna som lämnats varit av väsentlig betydelse avgörs i slutändan av domstolen vid avgörande av straffet för det brott som den som lämnar uppgifter är åtalad för.
Uppgifter om ett preskriberat brott är aldrig att anse som väsentliga.
Hur mycket kan straffet lindras?
Den slutliga bedömningen av vilken betydelse utredningsmedverkan ska till-
mätas avgörs av domstolen. Domstolens bedömning av hur stor påföljdsreduktion som utredningsmedverkan bör leda till ska avgöras
utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Domstolen är inte bunden av åklagarens förslag
Åklagaren ska i stämningsansökan lämna ett förslag till påföljd om åklagaren anser att det finns skäl att beakta utredningsmedverkan avseende såväl egen som annans brottslighet. Påföljdsförslaget är inte bindande för åklagaren utan kan justeras såväl i skärpande som mildrande riktning under förhandlingens gång.
Åklagarens påföljdsyrkande ska också anges i domen men är inte bindande för domstolen.
Min bedömning
Jag anser att detta är en väldigt svårtillämpad bestämmelse. Jag företräder ofta personer som är misstänkta eller åtalade för brott och som redan har en hotbild mot sig. Det finns enligt min uppfattning alldeles för osäkra parametrar kring denna bestämmelse för att en person ska våga lämna uppgifter om andra. För det första så finns det en risk för att personen i fråga eller dess anhöriga skadas om uppgifter lämnas och för det andra finns det inga garantier för att lämnade uppgifter verkligen leder till strafflindring.
